Det Schismaliska Koncilet i Avignon: Den romerska kyrkans splittring och dess politiska efterdyningar

1378 – året då den västerländska kristendomens landskap förändrades för alltid. Den romerska kyrkan, tidigare en monolitisk struktur som utsträckte sig över Europa, splittrades i två konkurrerande pontifikat: ett i Avignon och ett i Rom. Detta skisma, som skulle pågå i nästan fyra decennier, var resultatet av årtionden av politiska maktkamper, ekonomiska intressen och teologiska debatter.
Det började med den franska kungens påverkan. Under 1300-talet hade pave Bonifatius VIII haft en konflikt med den franska kungen Filip IV. Kung Filip ville ha mer kontroll över kyrkans skatteintäkter i Frankrike, medan paven hävdade sin suveränitet. Striden resulterade i att paven greps och dog kort därefter. För att undvika ytterligare konflikter flyttade påven Clemens V sitt säte till Avignon i södra Frankrike 1309 – en stad som då var under fransk kontroll.
Avignon blev det nya hemmet för papsterna under de nästkommande 70 åren. Den så kallade “avignonska fångenskapen”, som den perioden ofta kallas, ledde till en rad förändringar i kyrkans struktur och politik.
Orsakerna till Skismen:
Faktor | Beskrivning |
---|---|
Fransk påverkan: | Den franska kronan hade stor inverkan på val av påvar under den Avignon-perioden, vilket väckte missnöje bland andra europeiska makter. |
Ekonomiska intressen: | Skatteuppbörden och kyrkans ekonomiska makt blev en källa till konflikter med kungar och furstar som ville ha större kontroll över dessa resurser. |
Teologisk diskussion: | Vissa teologer började ifrågasätta pavens absoluta makt, vilket ledde till kontroverser om kyrkans struktur och ledarskap. |
År 1378 dog pave Gregor XI, som hade försökt flytta tillbaka pavatet till Rom. I samband med påvedvalet vägrade italienska kardinaler att rösta för en fransk kandidat. Istället valdes den romerske kardinalen Urban VI till ny pave. Men många kardinaler ångrade sitt val och krävde att Urban VI skulle abdikera.
När Urban VI vägrade, ledde detta till ett skisma: kardinalerna utropade en ny påve, Clemens VII, i Avignon. Nu fanns det två påvar, var och en som hävdade den enda legitima tron.
Konsekvenser av Skismen:
-
Politisk destabilisering: Den katolska kyrkans splittring undergrävde dess auktoritet och ledde till politiska konflikter mellan stater som stödde olika påvar.
-
Religiös splittring: Trots att de flesta kristna följde den romerske paven, skapade skismen en atmosfär av osäkerhet och tvivel kring kyrkans lärosatser.
-
Kyrkans reformbehov: Skismen blev ett katalysator för att driva fram reformer inom den katolska kyrkan. Det fanns behov av större öppenhet och demokratiska processer vid val av påvar.
Det Schismaliska Koncilet, som hölls i Pisa 1409, försökte lösa problemet genom att detronisera både paven i Rom och Avignon och utnämna en tredje pave. Det fungerade dock inte – den tredje paven accepterades inte av alla och skismen fortsatte.
Det tog tills Koncilet i Konstanz (1414-1418) för att slutligen enas om en enda påve, Martin V. Skisman avsluttades, men dess effekter skulle kännas under århundraten som följde. Den Schismaliska Koncilet i Avignon är ett exempel på hur politiska maktkamper och teologiska kontroverser kan splittra även de mest etablerade institutionerna. Det är en påminnelse om att historien är fylld av komplexitet och motsättningar – och att det ibland tar lång tid för att läka djupt gående sår.